Boktipset!

10 maj 2009 at 23:53 24 kommentarer

För att fatta sig kort: det här har varit en jävla skithelg. Och när energin är låg, den hälsomässiga misären påtaglig och helgens mest sociala och aktiva äventyr är tvättstugan är det ju alltid skönt att koppla av en stund med ett stycke god litteratur! Tur då att jag försett mig med det bästa (nåja…) biblioteket har att erbjuda och lånat hem den här pärlan:

DSC00111

Det här är alltså det litterära mästerverket ”Stora enkla kläder att sy själv” av Kerstin Lokrantz och Birgitta Edgren, med utgivningsår 1990. Som ni ser syns inte underrubriken ”av tjocka kulturtanter, för tjocka kulturtanter, med tjocka kulturtanter” på omslaget, men jag väljer att tolka det inte särskilt väl dolda budskapet så i alla fall. Detta innebär alltså att jag befinner mig exakt i den tilltänkta målgruppen! Med illa dold förtjusning och en känsla av att the shit was about to hit the proverbial fan gav jag mig alltså in på läsningen.

Och herregud. Herregud!

Boken mjukstartar med ett förort med välbekanta sanningar av typen ”[…]kvinnor som drar större storlekar är ett missgynnat släkte” och ”utbudet är mycket begränsat och föga inspirerande” (ah faen, som vi brukar säga i mina skånska hemtrakter). Men detta ska det bli ändring på!

Sedan följer lite text om tyg och mönsterskärning och efter det är det dags för lite information om tjocka kvinnors kroppsbyggnad. Jag citerar:

”Kläderna bör alltid sitta ledigt om man är överviktig” (för då är det ju ingen som MÄRKER att man är tjock! Listigt!)

”En figur med stor byst […] är ofta snygg i tubformade modeller” (är NÅGON snygg i tubformade modeller? Seriöst, prova ordet en gång till: TUBFORMADE kläder.)

”Har man midjan på rätta stället är det fint med ett skärp” (exakt var det ”rätta stället” befinner sig specificeras inte)

Och, bäst av allt, detta avsnitt med figurer illustreras av en teckning där världens samtliga tjocka människor inkluderas. Håll i er nu, nu blir det lite naket!

DSC00112

Efter att vi nu klargjort vilken grupp vi tillhör är det äntligen dags att gå vidare till klädbilderna. Varje plagg illustreras av en tjock kulturtant som även fått ge namn till plagget hon bär, och ackompanjeras av en text som beskriver kulturtanten i frågas livshistoria. Efter en mjukstart med ”Lenas linnekappa” och ”Ingers poncho-cape” slår de till med det här:

DSC00113Notera mjölkglaset och Lykke Li-frisyren! Notera också det ENORMA TÄLTET som stackars Jenny släpar runt på sin kropp. Herregud. På samma sätt som alla mina manliga vänner vrider besvärat på sig i soffan när man ser en film där någon blir sparkad på pungen (jag brukar sträcka mig efter rewind-knappen på fjärrkontrollen, men detta är en annan historia) känner jag fantomsmärtor i rygg och axlar bara av att se den där tygmängden.

Redan på nästa sida hittar vi sedan denna godbit:

DSC00114Kvinnan har en ärtskida som väska. HON HAR EN JÄVLA ÄRTSKIDA SOM VÄSKA. Jag känner att jag kanske inte behöver tillägga mer. EN ÄRTSKIDA.

Lite längre fram i boken, efter till exempel ”Monas storskjorta” och ”Katrins hemmarock” hittar vi ett av bokens verkliga guldkorn – Margitas volangrock!

DSC00117Helt allvarligt talat – jag tror inte att jag har sett en människa klädd i något mer osmickrande i hela mitt liv. Jag kan liksom inte sluta stirra.

Om Margita kan man för övrigt bland annat läsa att hon gillar ”häftiga sambafärger” men aldrig bär stumpor i ”strumpfärg”, samt att hon har ”ett midjemått som man kan glömma”. Vad texten inte går in närmare på är varför hon till synes glatt och villigt poserar i denna STYGGELSE. Oh well. Moving on…

DSC00119Anne-Mai? Är jag helt förvirrad nu eller är inte detta kvinnan som hade handen i röven på var programledare för barnprogrammet Skurt?

Jag kan ha fel, jag kan ha fel. Men om så är fallet har vi i alla fall fått beskåda en härlig mix av prickigt och randigt i samma trevliga vadmalsfärgade nyans!

Sedan kommer det då. Bokens pièce de résistance. The icing on the cake. Alla kulturtanter och alla tubformade klädesplagg vi sett hittills har lett fram till DETTA:

DSC00120AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!

Ullas festklänning. Den är glansig. Den är sannerligen tubformad. Den har volanger både här och där. Den är GRAVT ÅNGESTFRAMKALLANDE. Inte fan klädde väl folk sig så här 1990? Eftersom jag var en pubbeunge vars garderob var begränsad till Levi’sjeans, Skid Row-tshirt och bandana vid den aktuella tidpunkten är min uppfattning om hur vuxna människor såg ut i den här vevan något begränsad, men nej. Hade jag sett någon kädd i det här hade jag kommit ihåg det, oavsett hur många år som passerat. ”What is seen can never be unseen” som någon vis person sade en gång (det kan också ha varit en caption till en bild på en storögd katt på icanhascheezburger.com).

Och jag förstår för övrigt inte varför det grymma öde som det innebär att iklädas och fotograferas i det här jävla spektaklet ska behöva drabba Ulla, som annars verkar vara en rejäl kvinna helt i min smak. Kolla bara:

DSC00121Word, Ulla. Word.

Det allra konstigaste är ändå att trots att boken innehåller några av de fulaste tjockisplaggen jag sett så känns det ändå lite smärtsamt att lämna tillbaka den. Jag borde kanske föreslå att den gallras ut och sedan sitta och knåpa på ”Pia-Marias snickarkjol” här hemma på kammaren i lugn och ro.

Entry filed under: diy, fult. Tags: .

Det första inlägget med gnäll om H&M:s usla plusavdelning, men med all sannolikhet inte det sista Double the pleasure, double the fun…eller inte.

24 kommentarer Add your own

  • 1. M  |  11 maj 2009 kl. 0:25

    HAHAHA! Jag dööör. FRUKTANSVÄRT!
    Jag garvar halvt ihjäl mig till lilla bilden med Lenas Sagolika klänning där hon har armarna ut och sin lilla väska i fickan, med den stora klänningen och hatten med grönt på(!) ser det liksom ut som om någon från puttefolket varit ute och plockat ärtskidor!

    Svara
  • 2. Elin  |  11 maj 2009 kl. 10:12

    Hahaha! Bland det roligaste jag har sett, vilken fullkomligt fantasktisk bok. Det sjuka är mäjligen att tänka på att den var hipp när den kom.. =)

    Vad det gäller Skurtmamman så hette hon Ingamay Hörnberg om jag inte minns galet. Inte samma korpulenta dam alltså.

    Svara
  • 3. Lisa  |  11 maj 2009 kl. 10:30

    HAHA. Boken verkar extremt rolig men dina kommentarer är ännu roligare! Fnissar på jobb. Växer det något ur sagolika tantens hatt?

    Svara
  • 4. ullgull  |  11 maj 2009 kl. 14:33

    ÅÅÅÅH! Jag har den här boken i min hylla, fyndad på antikvariat i tanken att jag kanske skulle sy något åt mig själv (nej, jag hade inte tid att bläddra innan jag köpte). Jag och mitt ex spenderade timmar med denna fantastiska lilla bok och skrattade så tårarna sprutade. Vad gäller ärtskideväskan så har vi listat ut syftet: Om man bär på en sjukt överdmensionerad grönsak kommer man själv automatiskt att se mindre ut! Och det är ju det alla tjocisar vill!

    Hur som helst, den var värd varenda öre flera gånger om, det är by far den roligaste bok jag äger.

    Svara
  • 5. Linda  |  11 maj 2009 kl. 19:54

    hahaha gud så roligt!

    Svara
  • 6. sof  |  11 maj 2009 kl. 21:25

    Best book EVER!

    Herregud, det känns som att jag borde recensera varenda plagg, men jag får väl nöja mig med godbitarna.

    Vad gäller Jennys rosensärk så har de ju verkligen lyckats med namngivningen av plagget. Att däremot frivilligt ta på sig något som uppenbarligen är en SÄRK förstår jag inte riktigt.

    Tanten med ärtväskan är nästan ännu stiligare när hon poserar som Jesus på korset på den lilla bilden med ärtskidan lite käckt nedstoppad i fickan.

    Givetvis är Ullas festklänning la creme de la creme. Vi ska inte heller glömma de spetsiga silverskorna (jag tror min Barbie hade ett par såna) och det låååånga halsbandet. Det måste ju vara typ 5 meter?

    Fantastiskt inlägg, L.

    Svara
  • 7. thenostalchic  |  11 maj 2009 kl. 21:58

    hahaha det här var ta mig fan det roligaste på länge!!

    Känslan jag har nu är att jag det kryper lite i kroppen av att man mår dåligt av dessa hysteriska tubtält., samtidigt finns där en fascination och förtjusning. Jag kan inte välja vilken som blir min favorit. Ärtskidan vill jag nästan ha som ett partytrick att dra fram på en torftig fest. Men favoriten måste ändå vara Magitas volangrock eller varför inte den piffiga ullas festklänning som inte heller går av för hackor

    Jag lovar, syr nån en utav dessa till mig ska jag bära den bara för att få skratta en hel dag.

    Tack för ett gott skratt.

    Svara
  • 8. Humlan  |  11 maj 2009 kl. 22:21

    åh, nu är jag sååå sugen att sy en volangrock till Nostalchic, det vore så värt det att se nån gå runt i den enorma kreationen en hel dag… och ni såg väl de matchande skorna?

    Svara
  • 9. hiroshima  |  12 maj 2009 kl. 16:36

    Alltså, jag älskar väskor som är formade som frukter så jag kan känna en viss ömhet för ärtskideväskan. Den är episk! Genialisk! Inte lika cool som vattenmelon- eller ananasväskor, men spännande på ett annat plan.
    För övrigt får Lenas outfit mig att tänka på Linnea i målarens trädgård, av någon anledning.

    Svara
  • 10. sof  |  13 maj 2009 kl. 9:29

    hiroshima –> JA, Linnea i målarens trädgård! That’s it. Jag tyckte också att det var något bekant över den här outfiten men kom inte på vad.

    Svara
  • 11. Korpulent  |  13 maj 2009 kl. 10:27

    Jag kan då avslöja att det finns en tanke bakom detta – det är Lena som har illustrerat (som sagt, kulturtant) Linneaböckerna, vilket ledde till att Birgitta och Kerstin i n s p i r e r a d e s. Det tveksamma i själva konceptet ”Medelålders kvinnor som klär ut sig till fiktiva minderåriga karaktärer i barnböcker” verkar naturligtvis ingen ha reflekterat över.

    *förnekar bestämt alla tankar hon eventuellt någon gång kan ha haft på att köpa en Harry Potter-skoluniform i strlk xxl*

    Svara
  • 12. madeleine  |  13 maj 2009 kl. 13:33

    jag dör. du är bäst

    Svara
  • 13. Anna  |  14 maj 2009 kl. 18:32

    ÅH! JA! Jag har också bläddrat igenom den här fasanasfulla boken på biblioteket och din analys av den är helt sjukt klockren!
    Den här bloggen hamnar på favoritlistan🙂

    Svara
  • 14. Elin  |  15 maj 2009 kl. 13:05

    Jesus på korset? Nja, jag tycker mest hon ser ut som en fågelskrämma på den lilla bilden. Och som en förväxt bebis på den stora… Herregud vilken fantastiskt rolig bok!!
    Och Lina, du är helt klockren med dina kommentarer. Jag skrattar så jag tjuter!!!!

    Svara
  • 15. Charlie  |  19 maj 2009 kl. 19:53

    Jag skrattade så jag fick ont i magen när jag hittade det här inlägget. Jag var tvungen att ringa min syster så att hon och mamma kunde se det också.

    Alltså… Ullas festklänning ser ut som en rymdraket.

    Svara
  • 16. Alex Palex  |  22 maj 2009 kl. 21:17

    HAHAHAHAHAHA! Jag dööööööööööööööööööööööööööör, det här var det roligaset jag har sett!!! VAR hittade du den här boken?!?!?!?!?!

    Svara
  • 17. Jis  |  28 maj 2009 kl. 22:36

    Men guuu så juk, jösses. Den boken vill jag ha!

    Svara
  • 18. vifsla  |  05 juni 2009 kl. 17:36

    Men vad är detta och kan någon någonsin ha sytt något ur den boken. Klänning nummer 2 tyckte jag var ganska gullig, på den vänstra sidan alltså. Sen tittade jag på höger sida och insåg att klänningen var lika fyrkantig som min tygkasse.

    Svara
  • 19. JennyB  |  11 juni 2009 kl. 9:08

    Herrejösses!😄 Varifrån kom iden att stora brudar klär i Cyndee Peters-kaftaner??
    Lite sorgligt dock att den här typen av tältkläder fortfarande nasas helt ogenerat i affärerna. Ibland letar jag lite håglöst efter kläder på tex Åhléns tjockisavdelning, men det mesta liknar fasorna i den här boken. Ack.

    Svara
  • 20. Soulsister  |  17 juli 2009 kl. 7:53

    Ryser….gud så hemskt! Samtidigt är det kul att se hur samhället ändrats på den punkten sedan 1990😉

    Svara
  • 21. Cecilia  |  23 juli 2009 kl. 2:45

    Hahaha, detta var det roligaste på länge. Så underbart! Nu vet jag hur jag skall klä mig i höst.

    Svara
  • 22. Lisbeth  |  23 augusti 2009 kl. 23:35

    Hej! jag hamnade på din blogg av en slump. Jag googlade för att komma på vad tanten som sydde ”kläder” i barnprogrammen på 70-talet hette, och så hamnade jag hos dig. Jag måste säga att din blogg är det bästa jag läst! Intelligent och rolig. Klockrena dräpare. Du är numera på min Favorit lista! You go girl! :o)

    Svara
  • 23. Elin  |  22 oktober 2009 kl. 3:10

    HAHAHA, shit vad rolig! Ja skrattade med så jag grät, hunden vaknade och stirrade förebrående på mig. Gud vilken rolig bok, måste se om jag hittar den på biblan, och dina kommentarer är så jävla träffsäkra, tack för det mest underhållande denna veckan!!!

    Svara
  • 24. Emma  |  24 oktober 2009 kl. 10:22

    haha underbart! tack för underhållningen🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Jag återfinns även här

Senaste inläggen

wordpress
visitor

%d bloggare gillar detta: