Enad front mot jättebebiskläder, who’s with me?

11 januari 2010 at 22:55 9 kommentarer

Jag tänkte att jag skulle skriva någo om t-shirts med fula texttryck på tjockisavdelningarna, men jag kom verkligen inte längre efter att något av det första jag hittade var denna jävla MONSTROSITY från New Look:

Det enda jag kan tänka på när jag ser den är en man, berusad på gränsen till medvetslöshet, som jag en gång skådade på stadsfestivalen i min kära hemstad (det här är alltså ett exempel ur verkligheten). Han var iklädd en t-shirt som pryddes av bilder på nakna kvinnobröst i rader (enligt samma princip som bina på tröjan ovan). Under varje par bröst stod namnet på en frukt (”meloner”, ”russin”, ”hallon” o.s.v.) som motsvarade bröstens form, och hörnet längst ner, som utav en slump på samma ställen som den klatschiga uppmaningen ”Bee yourself” på tröjan ovan, pryddes av den smakfulla texten  ”Jag gillar stora, jag gillar små – alla som det går att suga på”. Och jag hade fan hellre tagit på mig den tröjan i ett officiellt sammanhang än ”Bee yourself”. Helt seriöst. Det hade känts smakfullare. Och värdigare.

Entry filed under: fult. Tags: .

Livad fredagskväll i La Casa Korpulent Korpulent likes this

9 kommentarer Add your own

  • 1. Ida  |  12 januari 2010 kl. 12:06

    Hahahaha herregud! Infantilismen brer ut sig. Jag förstår inte varför vuxna vill ha på sig sånt skit, nu menar jag mest bi-tröjan, seriefigursgullegull. Brösttröjan låter ju classy. Vad skulle de annars sälja på de lokala årliga marknaderna i Sveriges alla hålor? Kanske bebiströjor med ”lik mormor/pappa/morfar/men söt ändå” och bilplåtsnamnskyltar till barnvagnar. Hu. Jag är med på uppropet. Jag vill bee myself utan tecknade fulheter, tack.

    Svara
  • 2. Malin Bjärnlid  |  12 januari 2010 kl. 19:33

    Risken för att jag kommer att bli mobbad är väl det närmaste hundraprocentig men eftersom jag är en överårig kulturtant så överlever jag nog det. Tröjan är hysteriskt fånig men jag kan tänka mig ett tillfälle att bära den: när jag är på biodlarmöte…är liksom biodlare….
    Den beskrivna tuttröjan skulle jag inte ha på mig annat än för att rädda mina barns liv.
    Tryck på t-shirtar är en styggelse i 99,99 procent av fallen. Men jag såg en rolig i bang i dag faktiskt. Den var visserligen rosa (inte min favoritfärg) och den fanns inte i min storlek (givetvis, funderar på att mejla om detta) men texten förlåter det mesta: Think outside the cocks. Texten omringad av svarta snoppar. Fast jag skulle nog inte ha den i skolan ha ha ha ha.

    Svara
  • 3. sarixa  |  12 januari 2010 kl. 22:05

    Eh… jag tyckte den var söt…:/ Jag gillar töntiga t-shirtar, tycker det är lite coolt. Men om jag hade fått bestämma hade det varit färre bin, typ fyra rader, och Bee yourself hade varit snyggare skrivet. Sen hade jag nog önskat lite bättre passform på t-shirten.
    Men men – alla har vi våra svaga punkter, eller hur?! Please don’t hate me!
    http://sarixa.wordpress.com/

    Svara
    • 4. sarixa  |  12 januari 2010 kl. 22:08

      Tillägg – Jag är en nörd och proud of it! Ville bara säga det. Peace.

      Svara
  • 5. Lina  |  12 januari 2010 kl. 23:33

    Jag är också överårig, kulturtant och nörd och jag vill hävda att DETTA INTE ÄR EN URSÄKT (ja, jag vet att vi alla har olika smak osv men det här är ju min egen surblogg där I rule supreme och gnällandet kan få fritt spelrum).

    Jag har dock inget principiellt emot tryck på t-shirts (kanske ska göra ett inlägg om tröjtryck jag gillar istället, det här skulle ju trots allt bli det positva året) utan det är infantilismen bland tjockiskläderna som retar min gag reflex.

    Svara
  • 6. Minona  |  26 januari 2010 kl. 22:42

    Word, Lina. ”Infantilismen bland tjockiskläderna” – så sant. Och jag undrar: Varför är det så? Varför inga heta plagg? För att tjockisar aldrig har sex eller?

    MuohaHAA! vad dagisfröknarna/fulmodeskaparna bedrar sig!

    Svara
  • 7. Lina  |  27 januari 2010 kl. 11:11

    Fast jag avskyr iofs när tjockiskläderna ska vara KVINNLIGA och RAFFIGA också. Jag vill bara ha kläder jag tycker är snygga (och detta inkluderar varken kläder som lika gärna kunde bäras av en femåring eller av en tant som vill vara ”sensuell” för att ”väcka glöden till liv” med maken), ska det verkligen vara för mycket begärt?

    Svara
    • 8. Ida  |  27 januari 2010 kl. 11:39

      Jag tycker att de kan få vara kvinnliga (fast det är ju ett vagt begrepp såklart) – men RAFFIGA kläder är så hemska också. Vidriga volanger, strass och blomtryck. Hu.

      Svara
  • 9. Minona  |  08 februari 2010 kl. 15:41

    Hmm…. ”raffighet” à la 100% blank svart polyester med röd spets och strass på kläder kan jag leva utan. Det och pueril-modet är två sidor av samma mynt: Att tjockisar är Något Annat Än Normen och inte förtjänar att få se helt vanligt heta ut.
    Personligen längtar jag efter att få se ut som att jag trillat ut ur en svartvit film. Stilfull, snygg, Sophia Loren-aktig. Det är väl inte för mycket begärt?😉

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Jag återfinns även här

Senaste inläggen

wordpress
visitor

%d bloggare gillar detta: