Fint ska det vara…

…ehrm.

Jag glömde – jag har en ny och hyfsat välfungerande kamera (bildsunkighet skylls därmed hädanefter på min hall, vars rymlighet ni kan få en uppfattning om genom att beskåda fotot nedan, och dess bristfälliga belysning).  Celebrerar genom att lägga upp ett foto som visar den härligt glamourösa outfiten jag hade på mig för att – wait for it – äta pizza och gå på bio. LIVET HAR SINA GODA STUNDER som det en gång hette i McDonaldsreklamen!

Vi såg för övrigt Sherlock Holmes, som varmt kan rekommenderas till alla andra som också uppskattar klatschiga repliker, uppenbar homoerotisk subtext och Robert Downey Jr:s soulful eyes.

Klänning från Evans (faller den inom ramen för ett blommigt tält? I så fall kan den ju räknas till min stadigt växande samling av detta tjockisarnas mest orättvist bespottade plagg. Ge mig fler fler fler fler!), leggings från Ellos (ni ser rubriken på inlägget va? Jag skojade inte!) och skor från Urban Outfitters. Egentligen har jag ju vissa princper mot leggings som substitut för strumpbyxor under kjol/klänning men det är ju så hysteriskt kallt att jag kände att det var läge att frångå dem. Detsamma gäller min tanke om att jag skulle sluta klä mig som om det var 1993 eftersom – let’s face it – min flydda ungdom inte lär komma tillbaka till mig – jag valde som synes att skita i den också.

FASHION STATEMENT

Här har vi det som ambitiösare modebloggare brukar benämna ”Dagens”. Man skulle även kunna använda uttryck av typen  ”vågad mönstermix”. Själv tänkte jag benämna det hela ”Det var inte riktigt såhär jag föreställde mig att jag skulle se ut vid 30+, men jag är rätt nöjd ändå”:

Blommigt tält (jag älskar det fortfarande trots att alla andra tjockisar fortfarande verkar ha just det blommiga tältet som sina främsta hatobjekt – psscht säger jag, även om min ovilja att ikläda mig lågmidjade jeans och ”figurframhävande” skärningar kanske gör att jag är sämst lämpad i världen att driva tjockisblogg, om man nu tycker att man bör företräda en grupp och dess kollektiva tankar och önskemål för att göra det) och Super Mario-nyckelband:

 

Ja, min kamera är fortfarande trasig.

Till det blommiga tältets försvar

Ja, här är det, som ni märker, mycket snack och lite hockey. Eller, vid närmare eftertanke varken eller – inget snack. Ingen hockey. Jag tog lite semester från den här bloggen och typ alla andra ställen där man behöver prestera något konkret,  men nu har inspirationen så sakteliga kommit smygande och det känns som att det är läge för nya tag.

Under sommaren har det hänt en del saker på tjockiskläderfronten – i juni släpptes Beth Dittos kollektion för Evans och trots att 80-talsrevival inte är ens i närheten av min grej och jag fortfarande inte alls ser tjusningen med det där snurriga prickmönstret så känns det ändå lite som en milstolpe för oss som längtat efter en plussizekollektion som har en annan tanke bakom designen än att det ska ”smickra” (läs: dölja) våra ”problemområden” (läs: alla kroppsdelar utom i vissa fall möjligen brösten).

Sedan började de brittiska highstreetbutikerna New Look och Next, som båda har plussizeavdelningar, att skicka kläder till Sverige. Även om man får gräva igenom en del som jag inte själv är så peppad på (Next tenderar att vara lite tråkiga och New Look att vara, tja, lite Vicky Pollard) så finns det ändå en del fina plusgrejer där och ett större utbud är i de här sammanhangen alltid ett bättre utbud. New Looks har dessutom mängder av snygga och billiga skor.

Postorderkedjorna har skickat ut sina kataloger med höstkollektioner. De är – och tro mig när jag säger att jag verkligen har försökt att hitta något som motbevisar det här uttalandet – så jävla tråkiga att det känns som om tiden börjar gå lite långsammare när man tittar i dem. Det närmsta jag har kommit något jag är sugen på att äga är en halsduk från H&M. Enough said.

Och dessutom: det ryktas att ASOS har en pluskollektion på gång. Fingers crossed.

Medan detta har hänt har jag mest sunkat omkring i sommarens allra bästa plagg, ett plagg som bland de flesta tjockisar har fått ett i mitt tycke oförtjänt dåligt rykte och fått symbolisera allt som är fel med utbudet av tjockiskläder (personligen tycker jag att färgglada jerseytunikor har betydligt mer att svara för, men hey, that’s just me): det blommiga tältet. Jag vet inte om jag bryter någon slags fettohederskodex nu men damn, jag älskar blommiga tält. Det allra bästa blommiga tältet just nu kommer från H&M:s organic cotton-kollektion, är mjukt och snyggt och jättestort och är inte ens i närheten av att ”ta fram de kvinnliga formerna”. Jag älskar det och vill helst inte ha på mig något annat, någonsin. Tältet  har i sommar slängts på ovanpå en baddräkt när jag cyklat hem från stranden, funkat som klänning till gladiatorsandaler, funkat som tunika till svarta tights och plimsolls, varit på rockfestival med Dr Martens och regnkappa och besökt tre olika länder  (ja, två av dem var Sverige och Danmark, men vi behöver väl inte vara så petiga?). I love it so och kommer att försvara det till döddagar.

Jag och tältet äter ramen i Amsterdam.

Coming up (snart!): skor, skamlös reklam och lite good, old-fashioned manshat.