Evans S/S 2010

Via Musings of a Fatshionista (en dag ska jag lägga upp en blogroll igen och den här gången ska den faktiskt vara uppdaterad. En dag, en dag…) hittade jag den här länken till Evans pressbilder på vårens/sommarens kollektion.

Som vanligt är jag lite kluven.

Jag gillar att det faktiskt ser ut som en kollektion – även om det skiljer sig en hel del mellan många av plaggen i stil, färg och form ser man ändå att det är genomarbetat, designat och har en gemensam, bakomliggande tanke (eller, åtminstone, att de satsat på vissa specifika teman). Jag gillar däremot inte alla jävla fransar, nitar, glitter och skit som alldeles för många av kläderna är beströdda med, jag gillar inte att sailorkläderna som jag sett så mycket fram emot inte bara kan få vara plain och randiga utan är beströdda med blommor ovanpå ränderna (med undantag för en mycket stilig bredrandig topp som kommer att få ett nytt hem i min garderob inom en snar framtid) och jag gillar inte att det fortfarande syns spår efter den förfärliga rocktrenden här och där, hade vi inte bestämt att det räcker med sönderskurna byxor nu?

Däremot älskar jag – quelle surprise – de blommiga klänningarna (det finns en röd och en marinblå, båda så fina), raffia clutchen och de mättade färgerna (inte en ”härlig knallfärg” så långt ögat når och mer beige/grått än bebispasteller, tack så mycket!). Jag kanske till och med slår till på orkesterjackan. Faktum är att jag nog även är lite sugen på en ljusgrå jacka med paljetter, men vi får se om jag tar mitt förnuft till fånga innan den kommer upp på hemsidan.

I alla fall, kläderna och accessoarerna – alla 133 stycken – kan som sagt beskådas här.

En recension, samt jeans och t-shirtproblemet

Så, ASOS Curve hade sin launch day i fredags och jag måste säga att jag är positivt inställd. Här klagas det som aldrig förr (jag inser det paradoxala i att jag av alla människor ironiserar över att det gnälls för mycket, men ändå) och jag kan väl i och för sig se poängen med en del av synpunkterna, som att man önskat sig fler utmärkande plagg, mönstrade klänningar och mindre basics, men jag känner ändå att det är en hyfsad start. Dessutom; det är en KOLLEKTION, att plaggen går i en gemensam färgskala känner jag inte är så mycket att gnälla över (jag utgår nu fördomsfullt ifrån att de som bitchar över bristen på färg på kläder är den typ av människor som brukar använda uttryck som ”härliga knallfärger”, och dem ska man ju inte lyssna på. Det var ju nudefärger vi skulle ha på oss i vår, visst?).

I alla fall, de här plaggen har inhandlats och är nu på väg till mig för att få ett nytt och förhoppningsvis kärleksfullt hem i min garderob:

Klänning som med sin form avviker åtminstone en del från alla andra svarta klänningar jag äger. Det finns en risk att jag kommer att se ut lite som en säl i den men jag hoppas på det bästa.

Grå t-shirt med tyg i olika strukturer. Confession timer: Jag har en hemlig dröm om att kunna göra något så banalt som att ”slänga på mig jeans, t-shirt och converse” och se lite härligt avslappnad ut, istället för att ge ett intryck av att typ snusa, vara intresserad av motorsport och arbeta inom skogsindustrin. Allvarligt talat, jag ser för jävla skabbig ut när jag slänger på mig jeans, t-shirt och converse. Inte det minsta avslappnad och casual. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Men, för att återgå till saken, jag hoppas att det kanske är den här t-shirten som ska ta mig lite, lite närmare mitt avslappnade mål. Än en gång, fingers crossed o.s.v.

Framöver (läs: nästa vecka när lönen kommit) kan jag även tänka mig att slå till på den här skitsnygga klänningen:

…och jag skulle inte heller ha något emot de här:

Som sagt, slänga på ett par jeans och en t-shirt. EN DAG SKA JAG NÅ MITT MÅL.

Jag har även bestämt att jag gillar jackan (jag var inte säker på att den verkligen var min grej till en början). Men jo, den hade nog kunnat få en plats i vad jag föreställer mig ska bli min sailorvår.

Sammanfattningsvis: Jag gillar det, och förhoppningsvis blir det ännu bättre framöver (de ska få in en maxi dress!). Och dessutom är frakten billig, priserna låga och man kan få leveransen till jobbet så att man slipper gå till sitt lokala postombud och hämta paketet. Good stuff.

Just sayin’

KappAhl XLNT

vs.

XLNT Marc

Final score? 0 – 100, minst. I know who I would root for in a fight.

Ännu mer om ASOS Curve

Nu har ASOS CUrve tydligen skickat ut kläder till ett par högprofilerade plussizebloggar som YFF, och det ser åtminstone mer lovande ut än tidigare (här tänkte jag skriva om hur fint det hade varit om man själv hade fått ta emot gratisgrejor bara sådär, men sedan kom jag på att gratisgåvor med svenska mått mätt väl förmodligen hade motsvarats av typ 20% rabatt på en raffig trikåtunika från KappAhl XLNT och insåg att det där med högprofilering kanske trots allt inte var någonting för mig). Och launchen av kollektionen är uppskjuten en vecka, till 22/1 (härligt, en vecka innan lön, gnäller den fattiga kulturarbetaren). Nåja. Ögonen ska i alla fall hållas öppna, jag vågar faktiskt ändå tro/hoppas att det här kommer att bli ganska bra.

ASOS Curve

Goda nyheter: ASOS börjar sälja sin plussizelinje ASOS Curve i upp till strlk 26 på fredag, enligt ett forum på deras hemsida!

Dåliga nyheter: Den lilla sneak peek man kan beskåda hos Musings of a fatshionista påminner betänkligt om Ellos föga upphetsande sortiment av basictrikå.

Men de kanske bara vill skruva ner förväntningarna, för att sedan smälla till med en stor, varierad, uppdaterad, quirky och nytänkande kollektion fylld av retroklänningar, grungeinspirerat, sailorklänningar, stövlar, högmidjade kjolar med vidd, blommigt och strumpbyxor som aldrig halkar neråt, till rimliga priser? Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan.

Uppdatering: På ASOS forum säger nu en av deras anställda följande hoppingivande ord:  ”I could only find the above images for a sneak peek but there are fliry floral dresses in the ranges, sexy evening maxi dresses, cute military macs… there will be floral tube skirts coming, girly sundresses, edgy leather jackets… and of course the basics too!”. Själv säger jag TUMMEN UPP om det stämmer. Finger crossed, people.

Korpulent likes this

Evans antyder på sin twitter att våren kommer att innehålla Nautical themes. Till detta säger jag AYE.

Ge mig lite sailorkläder så kan jag nästan ha överseende med det där med metallics och pastels. Nästan.

Enad front mot jättebebiskläder, who’s with me?

Jag tänkte att jag skulle skriva någo om t-shirts med fula texttryck på tjockisavdelningarna, men jag kom verkligen inte längre efter att något av det första jag hittade var denna jävla MONSTROSITY från New Look:

Det enda jag kan tänka på när jag ser den är en man, berusad på gränsen till medvetslöshet, som jag en gång skådade på stadsfestivalen i min kära hemstad (det här är alltså ett exempel ur verkligheten). Han var iklädd en t-shirt som pryddes av bilder på nakna kvinnobröst i rader (enligt samma princip som bina på tröjan ovan). Under varje par bröst stod namnet på en frukt (”meloner”, ”russin”, ”hallon” o.s.v.) som motsvarade bröstens form, och hörnet längst ner, som utav en slump på samma ställen som den klatschiga uppmaningen ”Bee yourself” på tröjan ovan, pryddes av den smakfulla texten  ”Jag gillar stora, jag gillar små – alla som det går att suga på”. Och jag hade fan hellre tagit på mig den tröjan i ett officiellt sammanhang än ”Bee yourself”. Helt seriöst. Det hade känts smakfullare. Och värdigare.

Livad fredagskväll i La Casa Korpulent

Klipper luggen.

Och för att göra det hela åtminstone lite on topic: tröjan är från Gina Tricot. Keepin’ it classy.

Gabby Sidibe

Det är ju inte direkt så att tjocka brudar är överrepresenterade bland skådespelare, och de få exempel som finns på tjocka eller inbetweenietjejer är inte bara just få utan också med något undantag föga inspirerande, förpassade till trista roller i dåliga filmer och förr eller senare dyker de oftast upp i reportage dör de visar upp sin ”brand new body” och stolt berättar hur de ”got healthy” genom makrobiotisk kost eller liknande.

Men nu finns Gabourey Sidibe.

Hon är tjock på riktigt – storlek 14 är alltså inte tjockt på riktigt – och försöker inte framstå som något annat. Eftersom den här bloggen som bekant ska handla om kläder kan vi börja med att konstatera att hon är snygg och att hon verkar ha på sig det hon tycker är fint, inte kläder som ska få henne att se smalare ut (vilket, egentligen, är all that matters). Än större anledning att gilla henne är dock att hon verkar vara smart, rolig, ödmjuk, trevlig och inte skäms för att prata högt om t ex sin besatthet av N*Sync (jag kan alltid relatera till folk som tar sina populärkulturella fannish hangups på allvar) och, framförallt, så är hon av allt att döma en förträfflig skådespelerska. Jag säger ”av allt att döma” eftersom jag själv inte har sett filmen Precious där hon debuterar ännu , men jag litar på Sundance och Golden Globe-juryn samt på de YouTubeklipp jag har vaskat fram på nätet, såsom detta:

Precious är inte på något sätt en lättsmält historia, men av alla tecken att döma så gör Gabby som sagt en grym insats i titelrollen. Andra namn som är involverade är Mo’Nique och Mariah Carey samt Oprah Winfrey (detta är för mig ett kvalitetssignum – jag äger Oprahboxen, what can I say). Gå och se den när den har Sverigepremiär i slutet av januari, och det inte bara för att få se en vettig tjock tjej i en huvudroll för en gångs skull. Jag rekommenderar även ett besök på Gabbys facebooksida där man bland annat kan läsa mer (”Personal interests: Kicking ass and being awesome”) samt se bilder där hon poserar med Heidi Klum. Och så håller vi våra fingers crossed inför Oscarsnomineringarna.

Fint ska det vara…

…ehrm.

Jag glömde – jag har en ny och hyfsat välfungerande kamera (bildsunkighet skylls därmed hädanefter på min hall, vars rymlighet ni kan få en uppfattning om genom att beskåda fotot nedan, och dess bristfälliga belysning).  Celebrerar genom att lägga upp ett foto som visar den härligt glamourösa outfiten jag hade på mig för att – wait for it – äta pizza och gå på bio. LIVET HAR SINA GODA STUNDER som det en gång hette i McDonaldsreklamen!

Vi såg för övrigt Sherlock Holmes, som varmt kan rekommenderas till alla andra som också uppskattar klatschiga repliker, uppenbar homoerotisk subtext och Robert Downey Jr:s soulful eyes.

Klänning från Evans (faller den inom ramen för ett blommigt tält? I så fall kan den ju räknas till min stadigt växande samling av detta tjockisarnas mest orättvist bespottade plagg. Ge mig fler fler fler fler!), leggings från Ellos (ni ser rubriken på inlägget va? Jag skojade inte!) och skor från Urban Outfitters. Egentligen har jag ju vissa princper mot leggings som substitut för strumpbyxor under kjol/klänning men det är ju så hysteriskt kallt att jag kände att det var läge att frångå dem. Detsamma gäller min tanke om att jag skulle sluta klä mig som om det var 1993 eftersom – let’s face it – min flydda ungdom inte lär komma tillbaka till mig – jag valde som synes att skita i den också.